Förord till "Det brinner på Polhemsgatan"

Två år har har gått, alla exemplar av Janne Lindellos debutsamling, Sviten om budbäraren är sålda och han har fortsatt att skriva, att lida och skriva. Ibland ringer han till mig och läser upp det senaste. Han är en god läsare och man får lyssna uppmärksamt. I perioder får jag många samtal och ibland är jag inte så nöjd med det han läser upp för mig. Då blir han ledsen och tror att han är slut som diktare. Och så dröjer det ett tag innan han ringer igen, men då har han återigen skapat något rikigt starkt. Så var det våren 1996 då han vågade sig nära sin egen smärtsamma bakgrund. Jag tror att hans resa neråt botten kan vara en rysare för dig läsare och kanske du i läsningen råkar minnas något som du har glömt, som kanske bara visar sig om natten. Då kan Du börja leva.

Ulf Fembro