Jag säger mycket med munnen men det
viktigaste säger jag alltid med ögonen.
Jag orkar inte slicka rent längre.
Jag kopplar upp mig själv i sju hastigheter .
Det är svårt att veta vilken som är vilken.
Folk rör sig i ultrarapid.
Jag fäller alla persienner, jag vakar där
köttet legat gömt.
Jag skiter ut mig själv och jag spyr av
lukten.

Jag är en man utan passion, men fylld av
lidelse. Jag är en man med hopp, men utan
hopp. Jag är en man fylld av svar, men
ingen ställer frågorna.
Jag hör hur de anstränger sig för att
aldrig ramla ner hit, men utan att lyckas
för ide döende sekunderna är de ändå här
utan att de förstår varför.

Jag skär blad av ögonlocken och serverar
dem på fat, när jag ser min döde far.
Han sitter vid köksbordet.
Jag lyfter upp honom och bär honom i
famnen som en fågelunge. Han jämrar
sig tyst.
Jag bär honom med mig genom livet.
Det är priset jag får betala.